Bandet startade i Hasselatrakten för 20 år sedan. Sedan dess har en självklar vänskap och ett musikaliskt universum vuxit fram. Vi lyckades haffa två av bandmedlemmarna, Henrik Zacco och Joe Östberg, för att ta reda på mer om gänget bakom det smått märkliga bandnamnet.

Vi får veta att de faktiskt firar 20-­årsjubileum i år. Redan år 2004 startade bandet. Tre grabbar från Hassela bestämde sig för att slå sig ihop och lira musik. Joe Östberg på sång, Anders Klang med sin fiol och Mikael Rask på gitarr. Det dröjde inte länge förrän bandet växte, Henrik Zacco anslöt året därpå med sitt dragspel och även Anders syster, Frida Klang, var med under en period. Henriks bror, Mille Zacco, är också en del av bandet och spelar slagverk.
– Sen har vi ju tre basister, berättar Henrik.
Bland dessa är Johan Sund, Daniela Eriksson Dahlström och det senaste förvärvet – Martin Samnell.
Det är både en för- och nackdel att vara många i ett band. Dels är det svårt att hitta en tid som passar alla och samtidigt funkar det att spela ändå om någon inte kan. Musiken skulle man kunna beskriva som en blandning av svensk och irländsk folkmusik med inslag av vistradition, rock och fantasy.
– Från början inspirerades jag mycket av Sorkar och strängar och det mer medeltida soundet, men sedan har det spretat iväg och blivit hopkokat till något eget, säger Joe.
– Ofta är det Joe som kommer med idéer och melodier, sen hjälps vi åt allihop att göra färdigt det, förklarar Henrik.

De som hört Tre ögon i bäcken spela har fått bekanta sig med den fiktiva plats bandet kallar Oxeby. De sjunger om sådant som händer där, personer och figurer – alltifrån troll till snabelsnokar. För många år sedan skrev Joe en bok om Oxeby, lite som ett Sagan om ringen-äventyr. Det har blivit som ett fantasiuniversum där det fortfarande finns mycket att plocka ut och göra låtar av.
– Det är ganska fritt att lägga till saker i det universumet också. Det är öppet för invandring i Oxeby, där finns inga murar, säger Joe.
Man skulle kunna säga att det är ett organiskt band och de spelar egentligen bara vid förfrågan, vilket de verkar trivas med.
– Så har det nog alltid varit och det är väldigt tacksamt, menar Joe.
– Vi började när vi var väldigt unga och med åren har vi blivit väldigt nära kompisar och lärt oss mycket av varandra. Så det känns tryggt och roligt att spela ihop, säger Henrik.
I och med att bandet firar 20 år i år är förhoppningen att få till en spelning och en ny skiva.
– Det skulle vara kul med en ny ­skiva, det är nog över tio år sedan vi gjorde den senaste, säger Henrik. #

Foto: Eje Åhs
Text: Helene Östlund
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra & Södra 2024-08