2 000 olika sorters iris? Jajjemen. Det gick kanske lite överstyr, men Emma Furberg har fastnat för den mångfacetterade blomman.
Det började för ungefär tre år sedan. Emma och hennes familj hade flyttat till huset i Bobygden i Delsbo fyra år tidigare och under den tiden hade hon beundrat den strandiris som växte på framsidan.
– Jag blev så fascinerad av den, för den var så perfekt. Sen spårade det ur, säger Emma och skrattar.
Hon ropade in ett gäng rhizomer* på Tradera och upptäckte ganska snabbt både franska och amerikanska företag som säljer.
– Det är där de riktiga hybridisörerna finns, som plockar fram nya sorters irisar.
Numer pysslar även Emma med det, och längtar efter att få se sina första små ”bebisar”.
– Det tar tre år innan de blommar efter att du pollinerat, berättar hon.
Det gäller att ha tålamod.
– Men det är det jag vill göra. Göra egna irisar. Det är så häftigt, vartenda frö blir helt olikt nästa. Det är som att man skulle få hundra barn och ingen är lik den andra.
Trots att hon själv skapar hybrider, så köper hon fortfarande in nya sorter och har skapat sig kontakter i Europa som gör att hon många gånger slipper ta omvägen över USA.
– Det finns många i Slovakien och Polen som gör jättesnygga irisar. Tidigare har jag köpt deras irisar från återförsäljare i USA, men nu får jag köpa direkt från källan. Det är lite häftigt.
Har du några favorit-irisar?
– Locomotion är supersnygg. Den går i röd-svart på kansterna, är gul i botten och har röda strimmor som går utåt. Luktar gott gör den också. Sen har jag en ny som heter First Avenue. Den blommade för första gången i år och ser nästan lite smutsig ut. Men den är skitsnygg, jag tycker om när de är lite konstiga.
De irisar hon nämner ovan är så kallade ”tall bearded” och deras blommor fyller en hel hand.
– Helt otroligt, då kommer inte vanlig trädgårdsiris så längt, säger Emma.
Intresset för iris har inte slagit rot ordentligt i Sverige ännu, menar Emma. Men det är på gång.
– Ja, det börjar bli stort. I USA är det större än pioner och en rhizom som är ny för året kan kosta 1 000 kronor, säger Emma och fortsätter:
– Många när de ser mina irisar blir fascinerade: ”Wow! Jag måste lukta, är de riktiga?”. De ser nästan overkliga ut. Storleken, lukten, formerna. En del är jättekrulliga, andra inte, och det finns vita, svarta och allt däremellan.
Det hörs klart och tydligt att Emma är rejält biten av iris-flugan, och hon erkänner att hon är med i en grupp på Facebook som heter ”Anonyma irisälskare”.
– Jag har nog 2 000 sorters iris, men säg inget till min sambo! Han tror fortfarande att det bara är 150. Men han är nog nöjd ändå. Tidigare sparade jag på hästar.
Som det ser ut nu så säljer Emma överskottet bland sina irisar, och även grönsaker från trädgården som familjen inte hinner äta upp. Men planen är att starta företag och kombinera sitt intresse för odling, iris, och yrket som kock.
– Planen är att det ska bli ett trädgårdskafé där vi kan ha lite spelkvällar, yoga, bed and breakfast, självplock. Allt möjligt.
Hon kallar redan nu sin trädgård för Sirys Garden, och det är det hennes blivande företag kommer att heta.
– Jag ska bara gå en starta eget-kurs först, annars blir det nog bara kack, skrattar hon fram. #
Emma Furberg
Ålder: 39 år.
Bor i: Bobygden, Delsbo.
Familj: Tre barn och sambo.
Gör: Planerar att starta företaget Sirys Garden.
Text & Foto: Moa Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2020-08
