Sara sadlar om
Här står jag nu redo att ge mig ut på ännu en fikarunda med cykel. Sedan det året då jag satsade på att göra en svensk klassiker har cykling blivit en del av min vardag. Det ska erkännas att jag efter Vätternrundan hade bestämt mig för att sälja min cykel, men jag hade upptäckt för- delar med att komplettera löpningen med cykling. Framför allt var det skonsamt när jag råkat ut för skador.
Något av det bästa med cykling är att ge sig ut på fikarunda en lagom varm dag. Speciellt nu när flera av mina vänner, och även min man, upptäckt det roliga och gemenskapen det ger. Det spelar ingen roll om man är nybörjare eller van, alla kan hänga med. Behövs det så saktar vi ner och väntar in varandra.
Det går många gånger fort och hjälmen är det enda skydd jag har. Men väl på cykeln försvinner alla tankar på hur utsatt jag är i trafiken. Visst händer det att bilister ser oss som hatobjekt och använder sig av tutan. Tutan talar mer än väl om vad bilisten tycker om oss som cyklar på vägarna. Ett kort och lätt tut signalerar ”Hej, här kommer jag” som en liten varning om att vi snart blir omkörda. Den är betydligt trevligare än tutet som säger ”Flytta på dig för f-n!”.
Jag älskar galna utmaningar och att ge sig iväg mot ett mål strax norr om Östersund hade funnits i bakhuvudet en tid. Barna- födande stoppade mig förra året men i år skulle det bli av. Sagt och gjort, dagen kom. Klockan 04:00 drog vi iväg från Ljusdal. Inte en bil i sikte förrän vi kom till Kårböle och fort gick det denna morgon. Lite för fort visade det sig snart. När vi kom fram till Åsarna fick det bli frukost istället för lunch. Följebilen som skulle möta upp oss där fick skynda sig när de insåg att de låg rejält efter.
Två personer som cyklar 28 mil tillsam- mans hinner passera många stadier. Vi pra- tade, kunde vara tysta, hann tycka att det var skitjobbigt och hade jätteroligt. Efter många om och men, med tio timmars cykling i be- nen, kom Christoffer och jag fram till må- let. Det kändes såklart i kroppen, även om vi då var höga på endorfin. Vi hade klarat det! Många tror att de inte skulle klara av att cykla så långt men man klarar mer än man tror och peppen gav mig mersmak.
Idag är jag så glad att jag inte sålde cykeln, för cykling har blivit en del av mitt liv.
Den här gästkrönikan publicerades i #Hälsingland 2019-08
