Kretslopp. Det går inte att beskriva på ett bättre sätt. Bioenergin som värmer upp Ljusdals kommuns fjärrvärmenät skulle inte fungera utan alla dess komponenter. Från frö till aska, och tillbaka igen.
Ett träd blir till, flera träd blir en skog. Det växer, gallras, avverkas. Planteras på nytt. Skogsindustrin är en stor del av landet Sverige. En förnyelsebar källa till material – och energi.
Förnyelsebart och hållbart är i ropet världen över, och så även i Hälsingland, och Ljusdal. På värmeverket, som ägs och drivs av Ljusdal Energi, produceras fjärrvärme från restprodukter i skogsbruket. Så kallad GROT; grenar och toppar.
– Grot är det som blir kvar i skogen efter en föryngringsavverkning, berättar Jonas Jonsson, produktionsledare skogsbränsle vid Mellanskog, en av de som levererar till värmeverket i Ljusdal.
I stället för att förmultna i skogen efter några år, flisas det och körs till en anläggning som producerar bioenergi.
1 000 lastbilar om året
Groten som Mellanskog tillhandahåller ligger på ungefär 35 procents fuktighetsgrad, vilket är torrare än vad pannorna i värmeverket i Ljusdal är konstruerade för. Optimal fukthalt för pannorna är mellan 45 och 55 procent.
– Vi blandar den torrare groten med bark för att få rätt fukthalt, berättar Håkan Jonsson, driftchef på värmeverket.
Ungefär 1 000 lastbilar med grot, flis och bark körs in genom grindarna varje år och det värmer upp cirka 660 fjärrvärme-anslutna hushåll i Ljusdal.
– Pannorna vi har klarar av att leverera värme till ungefär 25 000 element på högsta effekt, berättar Mikael Andersson Sellberg, som är drifttekniker på värmeverket.
– Det är hur vi på ett enkelt sätt brukar förklara det för besökare, fortsätter han.
Jag har vid det här laget fått en rejäl rundvandring på värmeverket. Fått se den gamla pannan från 1985 och den betydligt nyare från 2015. Elektrofilter, rökgasfläktar och reningsutrustning. Fått lära mig att Ljusdal Energis värmeverk producerar ungefär 75 000 MWh/år. Effekten fördelas mellan de två pannorna, på 10 000 MW styck, och eftersom man även utnyttjar värmen som finns i rökgaserna efter pannorna, får man ut ytterligare 5 MW innan röken går ut som 50-gradig vattenånga i skorstenen.
Kretslopp och hållbart skogbruk
Nu sätter vi oss i bilen och åker mot brandområdet i Enskogen. Jonas Jonsson kör, och under tiden passar vi på att prata om Mellanskogs del av kakan. Kretslopp och hållbart skogsbruk är temat, förutom branden och dess efterverkningar, såklart.
– För oss börjar det redan vid avverkningen. Vi ser till att alla grenar och toppar hamnar i en hög för sig själv, berättar Jonas.
Sen skotas timret ut och grot-högarna ligger kvar och torkar.
– Och barren ska lossna. I barren sitter den största delen av näringen i ett träd, och det vill vi ha kvar i skogen.
Groten flisas sedan och fraktas till ett värmeverk där den eldas och blir till bioenergi. En av restprodukterna i förbränningen är aska, någonting som man från Mellanskogs sida är intresserade av så småningom. Som det kretslopp det verkligen är, så skulle askan kunna fylla en viktig funktion i skogen – och gör det redan i dag på många håll. Askan som produceras i Ljusdal hamnar för stunden i deponi i Hudiksvall, där den används för sluttäckning av den gamla soptippen, men man är förberedda inför att kunna leverera tillbaka till skogsbruket.
– För tillväxt fungerar askan till viss del, men den saknar kväve. Alla andra näringsämnen som tidigare fanns i trädet är kvar i askan, och den, tillsammans med kväve, kan göra stor nytta för skogsproduktionen, berättar Jonas.
Inte som skogsägarna tänkt sig
Nu har vi kommit fram till brandområdet. Skarpa gränser mellan frisk och bränd skog syns tydligt, och här och var ligger högar med vekt virke. Det kommer att flisas och bli till bioenergi.
– Det var inte direkt det som skogsägarna hade tänkt sig med de medelålders bestånden som växte som bäst, säger Jonas.
Men det tas åtminstone tillvara. Timret har redan tagits om hand. Det sågades på sågen i Färila under en intensiv, begränsad period, och nu återstår groten och det mer veka virket. De senare blir till flis som går till bioenergi, lika så topparna från timret (massaveden), som vanligtvis annars blir till papper.
– Men det skulle bli alldeles svartprickigt, berättar Jonas.
”Bioenergi är framtiden”
Groten var någonting som staten inte riktigt verkar ha räknat med när det kommer till att kompensera skogsägarna efter branden. Den första november ska samtliga ansökningar vara inne, vilket är problematiskt, då groten ska ligga och torka i flera månader innan den normalt flisas och transporteras in till värmeverken.
– Men detta har vi valt att hjälpa skogsägarna med, säger Jonas.
– Vi väger det på plats i skogen för att de ska kunna bli kompenserade även för den förlusten.
Det är inte groten som är den stora inkomsten för skogsägarna, men Jonas tycker att det är synd att inte groten har ett ännu högre värde eftersom den faktiskt är en väldigt ren produkt – i en tid där klimatet tar en allt större plats i debatten.
– Bioenergi är framtiden, spår Jonas.
Energi från skogen
”Skogsbränsle, som grot (grenar och toppar från avverkning), träddelar och bränsleved, är förnybara energikällor och ger precis som solenergi, vindkraft och andra biobränslen förnybar energi.
Fossil energi, som olja och kol, är inte förnybar och förbränning av dessa bränslen ökar mängden koldioxid i atmosfären. Dessutom är fossila energikällor en ändlig resurs”
Källa: mellanskog.se
Text & Foto: Moa Åhs Foto
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland 2019-10
