My Ljungberg har arbetat som elektriker på Sörens el i två och ett halvt år. När hon började var hon ensam tjej på elmontörsidan, men allt fler tjejer sluter nu upp vid hennes sida.
– Det är jättekul om vi blir fler tjejer i branschen, säger My Ljungberg.
Att bryta mot normen kan vara tufft oavsett vad det gäller. My Ljungberg arbetar som elektriker och vet mycket väl hur tufft det kan vara att inte bli sedd som likvärdig sina kollegor. Genom åren har My fått möta många fördomar i sitt jobb just för att hon är tjej.
– I vissa perioder har jag känt att jag inte vill gå till jobbet för att det har funnits snickare och andra medarbetare ute på fält som har varit otrevliga, men så kommer man hit på firman och här är det så familjekärt och vi tar hand om varandra, berättar hon och fortsätter:
– Och det är väl den stöttningen som jag fått från firman som har tagit mig igenom det mesta.
När My är ute på jobb känner hon fortfarande att hon måste prestera bättre än sina kollegor.
– Hade det blivit en kabel som blev lite sne när jag klamrade den så hade jag behövt göra om.
– Och det är en jobbig känsla att ha, att alltid behöva göra bra ifrån sig när killarna bara kan åka ut och göra sitt jobb, och om det blev sådär är det inte hela världen.
Ute på byggen har My fått mötas av kommentarer från folk som tvivlar på att hon är lika kapabel som sina kollegor.
– Det finns folk som har sagt ”vi kan vänta tills det kommer någon annan elektriker som kan” och ”det där behöver inte du göra, du är ju tjej”, berättar My och konstaterar att de som säger det inte förstått att hon inte hade valt yrket om hon inte trivdes med arbetsuppgifterna.
Men My höll ut trots att det tog på psyket och idag skakar hon bara av sig när hon får sådana kommentarer.
– Är jag i ett fikarum idag där någon säger något som inte är så trevligt säger jag ifrån eller går ut. Man lär sig efter ett tag att man inte behöver ta skit, säger My som tycker att det märks i hela branschen att det snart kommer fler tjejer.
– Kollar man på transportyrket så är många av lastbilschaufförerna som kommer med varor och paket tjejer. Även många målare är tjejer. Och jag tror att det även smittar av sig till vår bransch.
På frågan om vad hon vill säga till andra tjejer som funderar på att bli elektriker utbrister My spontant och med ett leende på läpparna:
– KOM! Jobbet är roligare än det ser ut. Det är mycket hjärna och fingerfärdighet och det passar tjejer lika väl som killar.
När My började på Sörens el för två och ett halvt år sedan var hon den enda kvinnliga elmontören, men i våras kom det tre tjejer till och under hösten sluter ytterligare två tjejer upp vid Mys sida.
– Det har varit ensamt att inte ha någon annan tjej att prata med, säger My som tycker det är skönt att det numera finns fler tjejer på firman att ventilera sina upplevelser med.
– Mina kompisar arbetar inte i lika mansdominerade yrken som jag, så de förstod inte min situation riktigt.
My berättar också att det på firman finns ett aktivt arbete att fler tjejer ska få upp ögonen för yrket. Bland annat ska My under hösten ut och träffa elever som ska till att göra sitt gymnasieval.
– Det för att inspirera andra och visa att man kan göra det här som tjej.
Det märks att My är stolt över att hon vågar ta plats i en bransch som domineras av män och att hon trivs med sitt jobb.
– Det bästa med mitt jobb är att jag kan vara mig själv. Och när man kommer på ett bygge där alla är trevliga så kan man ha så kul tillsammans samtidigt som man jobbar hur hårt som helst och bara matar på. #
My Ljungberg
Ålder: 21 år.
Gör: 2-årsmontör på Sörens el.
Familj: Mamma, pappa och syster.
Bor: Hudiksvall.
Så blir du elektriker
Om du redan har gått gymnasiet finns det vuxenutbildningar att söka. Det finns även kurser på distans där man parallellt med utbildningen som pågår under ett år får ha praktik på ett företag. Efter utbildningen går man ett år som lärling och därefter blir man ett-, två- och treårsmontör. När dessa år passerat kan man gå en kurs för att bli behörig elektriker, men det är inget måste om man arbetar på en firma.
Text: Alicia Mårtensson Foto: Håkan Persson
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2021-10