Delsbo Från bamsepyjamas till folkdräkt. Jesse Ljung är spelmannen från Hassela, som älskar att spela på sin fiol likt en sten som hoppar nedför en backe.
Han kommer väldigt tydligt ihåg första gången han kom i kontakt med folkmusik. Det var lite av en kaotisk upplevelse, men Jesse har ett leende på läpparna när han berättar om det.
– Jag var hemma hos min pappa uppe i mitt pojkrum i Älvsund, och så vaknade jag av ett ljud som jag aldrig hade hört tidigare. Jag klev upp iklädd min bamsepyjamas, trippade över leksaker på golvet och gick ner till köket, säger Jesse och fortsätter:
– Pappa var väl så full, så han låg och sov på bordet, men där fanns också två personer till. En granne satt och skröt om sina jakthundar och så var det spelmannen Östen Erixson som satt och spelade fiol för glatta livet!
Det var en speciell situation minst sagt. Men den finns med Jesse, och Östen Erixsons speciella spelstil har följt med honom i den egna resan med fiolen.
Efter det tog det många år innan Jesse själv plockade upp något instrument. Att det ens skedde, och att det blev just fiolen, är till stor del en slump och till stor del tack vare en engagerad lärare på skolan i Bergsjö.
Jesse gick i högstadiet och hade väl gjort något hyss under en svenskalektion – vilket ledde till att han efter en kvarsittning hamnade i matsalen tillsammans med musikläraren Thomas von Wachenfelt och sin dåvarande styvpappa som också arbetade på skolan. Thomas skulle starta en studiecirkel med fokus på fiol och folkmusik och hade frågat de på skolan som redan spelade ett instrument om de ville vara med.
– Så sa styvfarsan skrattande: ”ska inte du vara med också Jesse?”. Han sa det som ett skämt, men jag hade inte direkt någon hobby, så varför inte?
Det sa inte klick direkt, men efter ett tag så började han höra av en förbättring – och då slog manin in.
– Man brukar säga att man ska lägga minst 10 000 timmar för att bli någorlunda bra på någonting. Det gjorde jag nog bara under gymnasietiden, säger Jesse.
Sen följde studier i folkmusik på folkhögskolan i Bollnäs och fiolen finns med än idag. Det blev dock intresset för historia och politik som fick bli hans yrkesval.
– Jag tänkte att musiken är en så pass stor passion att jag inte ville förstöra det genom att jobba med det, säger han och fortsätter:
– Men jag har det som en liten sidoinkomst, främst på somrarna när det efterfrågas folkmusik på olika evenemang.
Två stora upplevelser genom folkmusiken var när han spelade på svenska ambassaden i Marocko, och på prinsessan Madeleines bröllop. Häftigt, men Jesse älskar verkligen det mer intima sammanhanget.
– Det bästa är nog ändå på nätterna under Delsbostämman, när man får spela på sitt sätt och folk verkligen uppskattar det och dansar.
På sitt sätt? Hur skulle du beskriva din spelstil?
– Jag känner mig väldigt inspirerad av estradmusiken som kom under det tidiga 1900-talet. När folkmusiken blev mer melodisk och det inte bara låg fokus på att man skulle kunna dansa till den. Samtidigt så dras jag till Lars-Erik Forslins och Östen Erixsons spelstil. Tänk dig att du slänger en sten nedför en backe. Den rullar inte jämt utan hoppar liksom fram. Det blir mer livligt och takten inte så exakt. Jag skulle säga att det är mycket kraft och passion. Där vill jag vara i mitt musicerande, säger Jesse och fortsätter:
– Tittar man tillbaka så är jag övertygad om att det fanns mycket mer av det. Idag läser många musiker på folkhögskolor och man får mer eller mindre ett facit på hur olika låtar ska spelas. Lyssnar man på gamla ljudinspelningar så räcker det med att man hört en viss spelman några gånger för att man sedan aldrig kommer att glömma hur de låter. #
Jesse Ljung
Ålder: 30 år.
Bor: Bänbro i Delsbo.
Familj: Fästmön Greta, katten Spet-Edgar, fem hönor och en tupp.
Gör: Lärare på vuxenskolan Utbildningscentrum i Ljusdal, frilansande folkmusiker och lokalpolitiker i Centerpartiet i Hudiksvalls kommun.
Text & foto: Eje Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2023-11
