Sommarens bränder gjorde att många skogsägare förlorade hela eller delar av sin skog. Börje Jonsson från Enskogen är en av dem som mist större delen av sina tillgångar. – Problemet nu är att nästan all min skog kommer att bli likåldrig, vilket kommer att innebära mycket extraarbete, säger Börje.
När Börjes sambo Ella-Karin var ute på kvällspromenad med hunden en sommarkväll i mitten av juli såg hon hur det blixtrade på himlen och trodde att någonting slog ner vid kraftverket i Laforsen. Dagen därpå fick Börje och Ella-Karin höra att det brunnit vid Abborrtjärn men att de hade lyckats släcka branden med helikopter. Senare samma kväll såg de rökutveckling och satte sig i bilen för att åka och titta vad som hände. Det brann för fullt på till Vitmyran och brandbilarna kom i full fart.
– Vi såg hur brandslangarna brann av och hur elden hoppade mellan trädtopparna, säger Börje. Efter att branden satt fart dröjde inte länge innan polisen kom och knackade på och sa åt dem att evakuera. De fick tio minuter på sig att lämna gården och de tog med sig hunden, husvagnen och deklarationspapper och förflyttade sig längre bort i byn och där såg de elden komma upp i berget. De förflyttade sig igen och åkte till Ella-Karins son där de fick bo i sjutton dagar innan de kunde åka hem till Enskogen igen.
– Ella-Karin var säker på det att bara skulle vara en murstock kvar när vi återvände men jag hade lite hopp. Brandmännen gjorde en avgränsning en kilometer bort och klarade vårt hus och även byn. De gjorde en otrolig insats. Innan de evakuerade såg de fem helikoptrar flyga fram och tillbaka och hämta vatten för att släcka bränderna.
– Det kändes helt surrealistiskt. Det var som att man var med i en krigsfilm.
85 procent slukades i lågorna
Börje är född och uppvuxen på Västigården i byn Enskogen och han är den femte generationen som bor på gården och även äger skogen runt om. Även om Börjes släktgård kom undan lågorna, brann stora delar av hans skog ner, så mycket som 85 av 100 hektar slukades i lågorna. När Börje och Ella-Karin återvände till byn efter evakueringen, åkte de runt och tittade på allt som lågorna tagit med sig och det gjorde stort intryck på honom.
– Där man förut hade gått i skogen fanns bara sten kvar. Man var låg i några dagar då, det var en stor tomhet som infann sig. Efter branden anlitade han Mellanskog som började att avverka den brända skogen under tre veckor och körde det till Färilasågen för sanering. Än återstår det mycket av skogen, det är träd som lämnats kvar eftersom de är alltför skadade för att bli timmer. De kommer istället att avverkas under sommaren för att bli flis. Därefter kommer det att planteras ny skog, även om det kommer att dröja ett par år innan dess.
Kommer att bli mycket extraarbete
Börje berättar att man som skogsägare eftersträvar att få blandad skog, där både nyare och äldre träd växer, vilket inte är möjligt efter sommarens bränder. Man brukar dessutom röja i skogen två gånger under en 70-års period, en efter 30-40 år och den andra efter ytterligare 20 år.
– Det kommer att bli mycket extraarbete då det kommer att komma upp mycket lövsly och eftersom man inte kan gallra på samma sätt som med en blandskog. Nu kommer man behöva röja fler gånger under tidsperioden. Samma vecka som branden startade skulle Börje egentligen börja gallra ur skogen och det var den första avverkningen som skett på många år.
– Det var typiskt att vi bestämt oss för att avverka vid precis samma tidpunkt som skogen brann ner. Pengarna för skogen var tänkt som
en del av pensionen men dom försvann nu. När branden hade släckts skötte skogsbolagen om efterbevakningen dygnet runt för att se att elden inte tog sig på nytt.
Kände stor tacksamhet
Till stora delar har Börje fått ut pengar från försäkringsbolaget för de merkostnader som branden medfört, däremot är inte virket lika mycket värt. – Jag får mindre betalt för timret nu när det blivit skadat än vad jag normalt skulle ha fått. Även om Börje är nöjd med brandmännens insats känner han att branden inte hade behövt sprida sig i den omfattning som den gjorde.
– Om brandkåren kommit tidigare hade det inte behövt bli som det blivit och någonstans i ledet har information inte gått fram som den skulle. Att förlora sin skog hade varit lättare att ta om jag känt att allt gått riktigt till. Trots att större delar av Börjes skog brann ner var känslorna ändå blandade.
– Jag kände också en stor tacksamhet. Vårt hem som är helt oersättligt hade klarat sig och även hela byn. När vi åkte och tittade på skogen efter branden och vad den förstört såg vi också tre tjäderkullar komma och gå och det var fantastiskt att se de att de klarat sig, att det fanns liv i skogen.
Börje Jonsson
Familj: Sambon Ella-Karin och hunden Västi som är en östsibirisk laika.
Ålder: 61 år.
Bor: Enskogen, Korskrogen.
Gör: Femte generationen skogsägare.
Aktuell med: Förlorat skog i sommarens bränder.
Text & Foto: Jenny Olsson
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland 2019-04