Hårt och mjukt

BOLLNÄS Från Kiruna till Bollnäs – via Stockholm. Christina Lahti och dottern Elmina Fors bor ett lite längre stenkast från varandra, och ­inspireras ständigt av varandras hantverk.

Jag börjar min resa hos Elmina i Bollnäs. Får sitta i en mysig kökssoffa med en god kopp kaffe och vi börjar prata stickning. Maskinstickning är Elminas specialitet, något hon studerat i Brighton, England.
– Jag har en kandidatexamen i textildesign med företagsekonomi från University of Brighton, med maskinstickning som inriktning. Plus utbildningar i design (Beckmans), ­textiltryck, vävning, mönsterkonstruktion, säger Elmina.
Hon har alltid älskat textil, men då hon upptäckte feminismen och ojämlikheter fick det textila lite av en dålig vinkel för henne.
– Det tog några år att komma tillbaka till det, men det är verkligen roligt att tillverka saker i 3D, att jobba med någonting fysiskt som också kan användas, säger Elmina och fortsätter:
– Textil konst och hantverk har jag återupptäckt som en delvis feministisk handling, att belysa det traditionellt kvinnliga skapandet; all kreativitet, mönsterkonstruktion som kräver matematik och tekniska lösningar som använts genom generationer.

Idag driver hon eget som textildesigner, med ateljé hemma i huset, en webbshop samt egen butik och ateljé på Fjäderholmarna i Stockholm. Hon säljer också sina alster hos olika återförsäljare.
– Jag designar och producerar och får min inspiration från traditionella allmogevävnader och stickmönster, säger Elmina.
Till skillnad från mamma Christina tar hon också mycket inspiration från sina rötter i Kiruna, Vittangi och Svappavara.
– Jag har bland annat gått en kurs i Tornedals-allmogemåleri för Gunnel Tjäder, och det är roligt att se att konsthantverket har fått ett uppsving. När jag bodde däruppe så fanns det inga riktiga vägar att gå om man ville designa och producera, då fick man åka till Stockholm, säger Elmina.

Även i Hälsingland finns en stark kultur kring hantverk, vi pratar bland annat om Filtmakeriets garner och om en föreläsning Elmina gått på bara veckan tidigare för Erika Nordvall Falck i att sticka ”marknadsvantar”. Arrangerat av Bollnäs-Voxnadalens hemslöjdsförening.
Vi reser oss upp och går fem steg för att ta oss in i Elminas ateljé – som tar mer och mer plats i huset. Hon visar sina stickmaskiner och berättar om processen från en programmering i datorn till färdigt plagg. Ett ”problem” hon ibland stöter på är att det finns en del som är av åsikten att det skulle vara ”fusk” att använda en stickmaskin. Men det är nog mest de som inte provat det själv någon gång, misstänker Elmina. Stickning ses även som en kvinnlig syssla som helst ska göras gratis, för hand.
– Är det ”fusk” när elektriska borrmaskiner, skruvdragare, hyvlar, sågar används? Jag tror att de som arbetar med maskinstickning eller har provat det har ganska stor respekt för det. När jag provade på maskinstickning på universitetet i Brighton så var det verkligen ilska och tårar och folk blev så arga för att det inte funkade. Man måste lära känna maskinen och förstå hur den fungerar, förstå trådspänning, vilket garn man kan använda, hur det krymper, hur det vrider sig. Så att jag tror de som har provat på maskinstickning förstår att det är stickning, men det är en annan typ av stickning.
Det börjar bli dags att röra sig mot Sjörgrå och Christinas keramikverkstad innan mörkret sänker sig över landskapet. Idyllen är påtaglig när jag kommer in på grusvägen genom byn, och väl framme välkomnas jag in till en verkstad full av koppar, skålar, tallrikar och ljusstakar.
Även här finns det otroligt mycket att prata om då jag själv har släkt från Kiruna. De heter si och så. Förmodligen är vi släkt vi också.

”Man kan ­bygga så ­himla fina ­saker bara med sina händer”

– Christina Lahti

Christinas hantverk andas inte lika mycket av Norrbotten som Elminas, här har naturen överlag blivit musan. Men resan med keramiken började i Kiruna när Christina var blott 14 år gammal.
– Det har följt mig åt sedan dess. Jag har gått längre och kortare kurser och skolor och haft egen verkstad i Stockholm och nu i Sjörgrå, berättar Christina.
Sen blev hon också bildlärare (och senare rektor) och har egentligen sysslat med keramik till och från under alla år. Men det var när pensionen kom och knackade på dörren, och när Christina och hennes man flyttade till Sjörgrå, som det verkligen kom till liv igen.
– Jag tänkte att gubbar som blir pensionärer köper motorcyklar, då kan jag köpa en keramikugn!
Vad är det med keramik som lockar dig?
– Jag gillar ju form och färg, och att det både går snabbt när man drejar och långsamt när det ska torka. Det är också väldigt spännande att se hur det färdiga alstret blir, det vet man aldrig, säger Christina.

Christina säljer sina alster på bland annat Stenegård i Järvsö, ­Skärså, Lilla gröna huset i Bollnäs och butiken på Orbaden spa och resort (som även använder Christinas alster i restaurangen), men tar också emot specialbeställningar. Nu under hösten håller hon också en kurs i keramik för ett gäng intresserade som hörde av sig.
– Det är så roligt att kunna dela med mig av min kunskap. Inom keramik liksom andra hantverksyrken blir man aldrig fullärd, kanske är det just det som driver en, att man vill utvecklas… Hur blir den formen med den glasyren?
Apropå glasyrer så har Christina under tiden med kursen provat ett gäng nya.
– Den här, vet du vad den heter?, säger Christina och tar fram ett prov som hon bränt.
– Måsskit!

Vi pratar om den uppsjö glasyrer som finns och de effekter olika leror kan ge. Christina gillar när hennes alster får lite karaktär i glaseringen, det ger liv åt dem, menar hon.
Under kursen hon håller just nu så ligger fokus inte främst på att dreja.
– Det pratas väldigt mycket drejning när det kommer till keramik, och det tycker jag är lite synd. Man kan bygga så himla fina saker bara med sina händer, säger hon.
Mörkret börjar nu smyga sig på, Elmina har nu också kommit för att fotografera produkter tillsammans med mamma. Vi skyndar oss ut för att fånga det sista ljuset i en bild på dem båda innan jag packar in mig i bilen och kör hemåt – fulltankad med inspiration. #

Text & foto: Eje Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Södra 2023-12