Från listor till tapetsering

Hybo En lista. Först på saker hon inte ville göra, sen på saker hon skulle kunna tänka sig att göra. Så landade Sofie Pocock i sitt yrke som möbeltapetserare.

Sofie Pocock kände tidigt att hon ville jobba med hantverk. Hon ville inte jobba på kontor, men inte heller utomhus året runt. Listan på pros och cons blev lång, och det var när dåvarande partnerns mamma Palaemona kikade på det Sofie skrivit ned som allt blev kristallklart. ”Men du ska ju bli tapetserare!”

– Jag bara, va? Ska jag måla väggar och spackla? Nej. Men så berättade hon att det handlar om att klä om möbler, och mitt svar då var ”Kan man jobba med det?!”.

Hon började med en kvällskurs via folkuniversitetet i Stockholm, och gick sedan vidare till Träakademien i Kramfors.

– Det var en jättebra utbildning, och eftersom många kommer utifrån så blev vi ett väldigt tajt gäng. Många av de jag lärde känna då är några av mina bästa vänner än idag, säger Sofie.

Sofie drev sedan tapetserar­verkstaden Wigrens döttrar på Södermalm tillsammans med sin bästa kompis Sara Lidenmark under några år innan flyttlasset gick till Norge, där hennes nuvarande man – som faktiskt också kommer från Järvsö – då bodde. Där huserade de i åtta år, fick två barn och Sofie drev även där eget som tapetserare.

– Sen kom Corona, och jag hade länge tänkt att jag ville flytta hem. Det var så obehagligt när allt stängdes ner, och vi var eniga i att vi ville vara närmare familjen. Speciellt om det var så världen skulle se ut, berättar Sofie.

De köpte ett hus i Hybo. Ett riktigt paradis enligt Sofie.

– Det känns lite som att we were first. Byn har kanske inte haft det

bästa ryktet, men det är verkligen så vackert.

I och med flytten bestämde sig Sofie för att ta lite tid för att verkligen känna efter om hon skulle fortsätta som möbeltapetserare, och efter ett år så kliade det så pass mycket i fingrarna att hon blev säker på att hon fortfarande brinner för hantverket.

– Jag fann mig själv sitta på olika sidor och buda hem möbler, kolla på tyger igen och jag kände hur glöden hade kommit tillbaka, säger Sofie som redan för sju år sedan paxade namnet Nordiska verkstan – som hennes verksamhet i Ljusdal nu heter.

Sofie gör det mesta när det kommer till möbler, textil och stoppning. Allt från att klä om fåtöljer, till lagningar av båtkapell och att sy gardiner. Hon jobbar med naturliga material så långt det går, och brinner lite extra mycket för att ”rädda” gamla möbler.

– Sen tycker jag att det är så roligt när det kommer in kunder som har en idé, som de inte tror går att genomföra. Gud vad kul, jag fixar!

Någonting som är väldigt viktigt för Sofie är att känna in möblerna, deras historia, och att bevara den.

– Jag är ganska spirituell av mig och kan verkligen känna olika energier i saker. Eftersom jag jobbar med natur­material så är det levande ting, och att få ge det kärlek betyder mycket för mig, säger Sofie och berättar att hon alltid ser till att spara lite av den gamla klädseln när hon exempelvis klär om en gammal fåtölj.

– Jag klipper ut en bit där tyget är som finast och gömmer det inuti ­möbeln. Finns det en historia så brukar jag skriva ner den och bädda in den också.

Jobbet som tapetserare ger Sofie möjligheten att verkligen få utlopp för sin kreativitet och uppfinningsrikedom, men lite oväntat så gör det också att hon lär sig otroligt mycket – om en mängd olika saker.

– Medan jag jobbar lyssnar jag på ljudböcker, poddar och nyheter. Jag har i snitt fem till sex timmar om dagen då jag lär mig nya saker, säger Sofie,

Just nu håller Sofie på att bygga upp verksamheten, samla på sig en kundkrets och lära känna densamma.

– Just det tycker jag är så roligt med kunderna i Ljusdal. I Oslo skedde kontakten med kunderna oftast genom mejlande fram och tillbaka. Här kommer folk och droppar in, berättar hur roligt de tycker att det är att jag har öppnat – och förresten, jag har en gammal stol som du kanske kan kolla på?#

Text & foto: Eje Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2023-06