I och med att pandemin bredde ut sig över världen blev det tydligt för de flesta hur otroligt viktig sjukvården är, och hur ­beroende vi är av att fler utbildar sig och väljer vårdyrket. Så, varför ska man välja att den karriärvägen vandra?

Svea Dellhem och Indra Jansson är två av samhällets framtida hjältar, de går andra året på vård- och omsorgs­programmet (VO) på Broman­gymnasiet och vi träffar dem för att höra deras tankar om gymnasievalet.
– Jag har nog varit intresserad av att hjälpa människor ända sedan jag var liten, säger Svea och Indra instämmer.
Har något varit förvånande?
– Att det finns så mycket olika att välja på inom vården, man kan jobba med lite vad som helst. På sjukhus, gruppboenden, äldreomsorgen, ­ambulansen, säger Svea.
Det finns också en stor spridning i var man kan jobba geografiskt, anställda inom vården behövs ju överallt.
– Från lilla Hudik ut till världen som arbetsplats, om man vill, säger Lena Särenborg, administratör för vård- och omsorgsprogrammet.

Nytt för i år är att eleverna dessutom får göra teoridelen av körkortet på lektionstid, samt få delar av det betalt av skolan. Riskmoment 1 och 2, och ett teoriprov finansieras.
– Det är en yrkesgrupp som ofta kan behöva körkort i tjänsten, hemtjänsten till exempel, säger Lena.
På schemat finns ämnen som ­anatomi och fysiologi, psykiatri och ­social omsorg, blandat med andra ­kurser såsom engelska och religion.
– Roligast är anatomi, tycker både Indra och Svea.
– Hälsa och sjukvård var också kul för då fick vi vara mycket i metodrummet och lära oss praktiska saker, tillägger Indra.

Efter tre år på VO-programmet är man färdigutbildad undersköterska, eller ”uska” som det ofta kallas. Med andra ord är man klar för att söka anställning inom flera sektorer i samhället. Varje år har eleverna praktik och kommunen samarbetar med olika verksamheter där de får prova på arbetslivet. Första året gjorde Svea praktik på ett äldreboende i Näsviken. Efter praktiken blev hon erbjuden sommarjobb och jobbar nu extra på helger ibland, berättar hon.
– Det är kul, och skönt att veta att man har jobb.
VO har också utbyte med ett gymnasium på Åland, både lärare och elever besöker varandra för att dela erfarenheter. Indra var nyligen där i ett par veckor på APL (arbetsplatsförlagd lärande) hos en daglig verksamhet.
– Det var väldigt spännande och kul att få testa på att bo själv. Sen var praktiken också rolig, vi fick till exempel laga mat och pyssla med brukarna. Det var mysigt där och det kändes lite som en stor familj, förklarar hon fortsätter:
– Vi fick bo så fint och hade gångavstånd överallt. Jag lärde mig så mycket av att bara åka och ha det stora ansvaret själv. Jag fick se till att handla, laga mat, städa, tvätta kläder och så vidare. Det tar jag med mig därifrån.

Numer är VO-programmet högskole­förberedande så vill man någon gång plugga vidare finns den möjligheten också. Indra vet redan nu att hon kommer fortsätta efter gymnasiet.
– Jag vill gå läkarlinjen, först får jag läsa ett naturvetenskapligt basår sen hade jag gärna pluggat i Uppsala, berättar hon.
Även Svea funderar på att fortsätta efter studenten, hon vill jobba med barn och helst på sjukhus.
– Kanske på BB eller på någon barnavdelning.
Skulle ni rekommendera andra att söka samma utbildning?
– Ja, man får lära sig så mycket om andra människor och hur man kan vara till hjälp, menar Svea.
– Det är roligt för att det är inte bara plugg i skolbänken utan mycket ­praktiskt också, säger Indra. #

Text & foto: Helene Östlund
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2024-02