Tingshus, Järvsö kommunhus, gamla biblioteket. Under åren sedan 1890 har huset fyllt många syften. I dag är det – ett pågående byggnadsvårdsprojekt.
Året var 2006. Det som Berit Thorén sett som omöjligt hände. Tingshuset i Järvsö blev till salu.
– Jag trodde aldrig någonsin att man skulle avyttra det här huset, jag blev jätteförvånad faktiskt, säger hon.
Hon hade cirkulerat runt just detta hus under en tid, så pass mycket att maken Lars nog börjat tröttna lite. De var ju ute efter en Hälsingegård.
– Men så lades det ut till försäljning och då började även jag att fatta att det här var någonting alldeles speciellt, säger Lars.
Lars och Berit bor både i Järvsö och i Stockholm och har gjort det i många år, och har sina rötter i Hälsingland. Färila och Ljusdal närmare bestämt. Även om de hade en sommarstuga i Järvsö sedan tidigare, så kände de att de ville ha ytterligare ett projekt. Båda två är nämligen väldigt intresserade av byggnadsvård.
Huset blev deras efter budgivning, men inte förrän de motiverat för säljaren, vilket var Ljusdals kommun, vad de skulle göra med huset.
– Det kanske låter mycket när man säger det, men vi ville att det ska bli ett kulturhus och en samlingsplats, säger Berit och fortsätter:
– Det har en enastående sal och ett strategiskt läge mitt i byn. Det finns dessutom en otrolig kraft här vad gäller musik, teater och kultur över huvud taget. Det var vårt syfte med huset då, och det är det fortfarande.
Många var de som sade att ”Men herregud, det där gamla huset!”, men det var ingenting som skrämde Lars och Berit. De såg det antikvariska värdet i huset och tyckte att det var väldigt tydligt vad som behövde göras – och inte göras. Det skulle ”bara” betas av.
– Det första vi gjorde var att, tillsammans med lokala byggnadsvårdsföretag och kunniga hantverkare, laga vattenskador och ränndalar, lägga om yttertaket samt återuppföra de söndervittrade skorstenarna. Avslutningsvis så återlades de gamla takpannorna, säger Lars.
Slutresultatet är måhända osynligt för den oinvigde, men det är så Berit och Lars anser att god byggnadsvård ska bedrivas.
– Att till exempel återanvända byggnadsmaterial, att göra så liten åverkan på originalet som möjligt. Vi vill vårda antikviteten och kulturarvet, säger Lars.
”Varför lägger ni inte ett nytt tak när ni ändå håller på?” undrade många.
– Detta tak har provats i hundra år. De takpannor som är hela kommer att hålla i många år till.
Där kommer vi till kärnan. Det som görs ska göras en gång. Det ska hålla länge, inte fuskas. Därför har det också tagit tid. I 14 år har de renoverat och restaurerat, och ännu är de inte färdiga på långa vägar. De vill använda de metoder som användes då huset byggdes, hitta material som stämmer in med tidseran och bevara det unika. Då tar det tid. Det gäller att hitta hantverkare som kan de gamla teknikerna, för att inte tala om materialet.
– Är det en list som saknas så är det inte bara att åka och köpa en, då hör vi av oss till lokala tillverkare, eller så gör vi det själva. Jobbar man så, då tar det tid. Men det blir bra, säger Lars.
Många verkar tycka att det inte händer så mycket med huset, och har undrat vad som pågått. Tills att en flygelbyggnad restes under förra sommaren och hösten.
– Då har vi ändå renoverat fasaden, bytt tak och skorstenar, dragit om all gammal el och bytt ut rörmokeriet. Men det är väl sådant man inte lägger märke till, speciellt som vi lade tillbaka det gamla taket, säger Lars.
Den nya byggnaden har dock uppmärksammats.
– Folk frågar om man kan hyra och bo där, men nej. Det är ett uthus.
De hade kommit till en gräns där de behövde en ekonomibyggnad för pågående och kommande projekt, samt för tingshusets befintliga hyresgäster. Renoveringarna inomhus började kräva allt för mycket omförflyttningar av inredning och byggmaterial. Därför uppfördes ett kombinerat garage och verkstad. Denna byggnad är ett praktexempel på varför det tar sådan tid att färdigställa huset och allt runt omkring.
– För det första så står tingshuset på granit-grund. Det var bara till att börja leta efter en till uthuset också, säger Lars och fortsätter:
– Sen var det viktigt att det skulle bli rätt proportioner på nybyggnationen i förhållande till huvudbyggnaden, samtidigt som tillägget inte fick ta över. Det gjorde att det inte var så lätt att hitta fönster och dörrar med rätt mått. Där hade vi jättetur, berättar Lars.
En gammal vetemjölskvarn i Nacka skulle byggas om till bostäder, och där fanns fönster som passade perfekt.
– Det är så det är. Det tar tid att hitta och samla på sig rätt material.
När de ändå var igång så passade de på att köpa fönster så att det skulle räcka till ytterligare en flygel. Där planeras för en ateljé.
Det har varit väldigt viktigt för Berit och Lars att återställa huset till ursprungsskick, och förutom själva renoveringen så har arbetet till mångt och mycket gått ut på att samla information om huset. Så mycket som bara är möjligt. Väldigt mycket har de hittat i form av bilder, ritningar och text. Annat är fortfarande okänt. Som till exempel utseendet på entréerna till huset.
– Många undrar nog varför vi låtit dessa bedagade entréer vara, men det är just för att vi inte vet hur de såg ut. Vi har gjort skisser på vad vi tror, men vi är inte säkra. Vi kommer att låta dem vara tills vi vet vad vi vill göra, säger Lars.
Personer som varit ovärderlig i arbetet är bland andra Börje Björklund, den numer avlidne prosten i byn, tillika hembygdsforskaren. Han hade intresserat sig lite extra för huset och hade bland annat hållit en föreläsning i tingssalen. Den föreläsningen, och manuset till den, fick paret som välkomstpresent från Börje. I samband med detta erhölls även en samling bilder från Börje, samt från framlidne fotografen Stig Anderssons privata arkiv.
– Även löpande inventeringar och dokumentation från vårt samarbete med Länsmuséet och byggnadsantikvarie Daniel Olsson har varit mycket viktiga i arbetet och fungerat som beslutsunderlag för det fortsatta renoveringsarbetet, säger Berit.
Vi har nu pratat väldigt mycket om det yttre. Den inre blir en fråga för en annan dag. Fortsättning följer! #
Berit och Lars Thorén
Ålder: 53 år och 61 år.
Bor i: Järvsö och Stockholm.
Familj: Varandra samt en dotter på 21 år och en son som är 18 år.
Gör: Berit arbetar som Brand Visual Merchandiser för Norrgavel. Lars arbetar som säljare vattenkraft för Voith Hydro.
Text & Foto: Moa Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2020-08
