Herte 1 200 personer på en dansloge, det var tider det. Vi har träffat Britt-Marie Bergman Saengkhamchu, som växte upp på det som blev känt som Norrlands Nalen på sin tid.

Det började med teater och dans på Lövudden i Herte under 1950-talet, men en regnig sommar under slutet av årtiondet flyttades danserna in på Jönses loge alldeles ovanför Lövudden.
– De flyttade in på logen som en nödlösning, men det blev så himla bra att de fortsatte, säger Britt-Marie.
Med ”de” syftar hon på sina föräldrar, Beman (Erik-Ingvar) och Gunbritt, eldsjälarna bakom dansparadiset. Och de var just eldsjälar, snarare än dansentusiaster.
– De var bara entusiaster helt enkelt, säger Britt-Marie och fortsätter:
– Mamma har varit ankaret under alla år, och pappa var en entreprenör av sällan skådat slag. Han var buktalare, han skrev låten ”Rosen” till Arne Qvick och så gjorde han korsord, skrev romaner till veckotidningar, hade revyer, en reklambyrå och musikförmedling. Jag har ingen aning om hur människan hann.
Britt-Marie föddes strax efter att danserna flyttade in på logen, och har verkligen vuxit upp under festival­liknande omständigheter.
– Det var dansmusik utanför dörren hela somrarna, och väldigt mycket folk. Men jag dansar ovanligt dåligt för att vara uppvuxen på en dansloge, säger hon och skrattar.

En vanlig vecka kunde det komma runt 700 personer både tisdag och torsdag för att skaka sina lurviga, och innan de mer strikta tillståndens tid kunde det nog vara upp mot 1 200 dansande gäster.
– Och vi serverade bara lättöl, det gick det med.
Lättöl, kaffe, kôrv och fikabröd. De hade både Kafé lagård och Pub Jöns inn.
– Jag har brett många mackor i mina dagar. Det gick mycket smör­gåsar. Smörgås och sötdricka.
Något Britt-Marie minns lite extra är den gång det snöade sågspån ner i kaféet som låg under logen.
– Det var fullsatt en kväll när Trio med Bumba spelade och bandet kom på att de skulle köra jenka. 700 personer börjar hoppa fram och tillbaka så sågspånet yrde genom golvet ner i kaféet. Då fick pappa faktiskt sätta stopp, han var rädd att det skulle rasa. Efter det förstärktes golvet.

Nu för tiden hålls logen öppen ibland för auktioner och loppisar, och ibland om det till exempel är ett äldre par som undrar om de får komma förbi.
– De kanske träffades här 1974 eller något sådant. Det var ju lite av dåtidens Tinder med folk från alla håll och kanter.
Kaféet och den gamla korvkiosken hålls öppet när det är något evenemang på logen, och där finns mycket historia att götta sig i.
– Mamma har varit så vansinnigt duktig på att ta reda på grejer. Vi har massor med tidningsurklipp och bilder sparat som man kan titta på i vår minnesutställning på Pub Jöns inn, säger Britt-Marie.
I övrigt har Britt-Marie numer en privat pub att fly till när andan faller på. Spela lite skivor, fly in i svalkan. #

Text & foto: Eje Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Södra 2024-08