Bouldering

– blodiga fingrar, glödande höstfärger och gofika

Kilafors Klättring har följt mig som en trogen följeslagare genom livet – från barndomen i Kiruna, via inomhusklättring i Londons trånga hallar och nu till klippblocken i Hälsinglands skogar. När tidningen #Hälsingland frågade om jag ville skriva ett reportage på temat sport kändes klättringsformen bouldering som det självklara valet.

Idag får ni följa med mig och Robin Larsson, Oliver Buvik, Johannes Henriks­son och Emil Eklund ut i skogen. Här berättar vi om den fysiska utmaningen, gemenskapen som bouldering för med sig, och den unika naturupp­levelsen som sporten erbjuder.
Vi börjar vår dag med att vandra genom skogen mot stenarna, omgivna av höstens brinnande färger. Vädret är perfekt – kallt och soligt, med en lätt bris som ger optimal friktion mellan fingrar och sten. När vi når klipp­blocken lägger vi ut crash pads, värmer upp och tar på oss klätterskorna.
– Det här stället, ­Skorven, ligger bara ­några kilo­meter söder om Kilafors, säger ­Oliver och blickar upp mot den första stenen innan han fortsätter:
– Det var några klätter­kompisar från Gävle som upptäckte området, och sedan dess har vi ägnat otaliga somrar åt att utveckla nya problem på de stora stenblocken. Stenkvaliteten här är verkligen något utöver det vanliga, och naturen och utsikten gör hela upp­levelsen ännu bättre.

Johannes Henriksson älskar att klättra, men slår även ett slag för belöningen efteråt – gofika!

Bouldering

Bouldering är klättring utan rep på stora stenblock. För att dämpa fall använder man en så kallad crash pad – en madrass som bärs på ryggen och som då får klättraren att se ut som Svampbob Fyrkant. De olika vägarna uppför en sten kallas problem inom bouldering och kan variera i svårighetsgrad. Fokus ligger på teknik, styrka och problemlösning, vilket gör att varje problem bjuder på olika utmaningar.

Bouldering är på uppgång, och Robin förklarar varför sporten lockar så många:
– Klättring är en bred sport, allt från bergsbestigning till bouldering. Just bouldering är väldigt intensivt – du tränar maxstyrka, rörlighet och smidighet, nästan som en gymnast. Förutom den fysiska utmaningen ­kräver det fullt mentalt fokus. Det ­unika med bouldering är att både ­nybörjare och erfarna kan klättra tillsammans. Man tävlar inte mot varandra; man vill att sina vänner ska lyckas och utvecklas som klättrare.
Emil, som nyligen tagit klivet från klätterhallen till att klättra utomhus, utvecklar:
– Inomhus är det ofta lättare att hitta något på sin egen nivå, men ­upplevelsen utomhus är helt ­annorlunda. Inomhusgrepp och riktig sten känns helt olika, och att klättra i naturen blir mer av ett äventyr.
– Ja, det bästa är ändå natur­upp­levelsen. Att komma ut och se platser du annars aldrig skulle ha upptäckt. Och så klart, fikat! Även om klättringen inte går som man tänkt sig, så kan man alltid lita på att det blir fika, tillägger Johannes med ett leende.

När vi fikat färdigt har solen glidit ner mot horisonten. Fingrarna är slitna och underarmarna utmattade, men vi är alla nöjda medan vi vandrar ner från berget genom höstskogen.
För den som är nyfiken på bouldering finns det klättervägg i Höghammar­hallen i Bollnäs. Klätter­klubben erbjuder nybörjarkurser så man kan arbeta på teknik och självförtroende innan man beger sig ut på äventyr utomhus. Bollnäs Klätterklubb går att kontakta via Facebook eller deras hemsida. #


Text & Foto: Erik Fors
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Södra 2024-10