Två av de mest lovande skotercross-ungdomarna i landet finns i Ljusdal. Nemo Fahlander och Mille Andersson satsar stort och har siktet inställt på USA.
MITT EMOT MIG sitter två skotercrossförare och deras pappor. Det var papporna som en gång fick dem att börja med sporten, och som står bakom dem än i dag.
– Jag har haft skoter sedan jag var två år, och hade nog velat hålla på själv om jag haft möjligheten, säger Johan Fahlander, pappa till Nemo Fahlander, som är en av de två skotercrossförare jag är här för att träffa.
Nemo och kompisen Mille Andersson, båda från Ljusdal, är två av fyra i hela landet som har tagits ut att ingå i Svemos (Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet) Future-grupp. En satsning på ungdomar mellan 14 och 16 år, som man tror kan gå hela vägen till svenska eliten.
– Det känns bra, och roligt att de tycker att vi är duktiga, säger Mille.
Förutom grabbarna från Ljusdal har tre andra hälsingeåkare också tagits ut till någon av grupperna i Svemos satsning. Förutom Future-gruppen finns även Observation, för ungdomar över 16 år, samt en Elit-grupp. I Observationsgruppen finns Tea Arnesson från Jättendal, Alfred Gunnarsson från Edsbyn och Joel Nordholm från Bollnäs.
DENNA SATSNING ÄR att se som ett landslag, menar Johan Fahlander, och de berättar att de kommer att få hjälp med allt från träning, till kost, till hantering av sociala medier. Nemo och Mille har varit på en träff hittills.
– Då åkte vi skoter mest hela tiden och fick hjälp och tips, säger Mille.
Egentligen skulle det ha funnits en kostrådgivare på plats, men denne fick förhinder.
– Kost och träning är a och o, i slutändan, säger pappa Johan och fortsätter:
– De som håller på med skoter- eller motocross är nog de som är bäst tränade i det här landet. Tja, det är väl skidåkarna också då. Man tränar hela kroppen.
Nemo håller med och menar att det nog är många som tror att man bara sitter på skotern och gasar, men så är det inte.
– Med både träning på skoter och på gym så blir det nog fyra pass i veckan för min del.
DET GÄLLER NÄMLIGEN att kunna stå emot de många, och kraftiga stötar som kroppen utsätts för under ett lopp. Kullarna i banorna är upp emot två meter höga, och som Nemo uttrycker det så gäller det att ”farta allt det går, och lite till” över dem.
Bra utrustning och skydd är också viktigt för att i största möjliga mån undvika skador. För det är inte en sport utan skador – som så många andra.
– Det är många och långa hopp, det gäller verkligen att vara bra tränad och ha bra skydd. Och det har snäppats upp under de senaste åren. Förarna tränar väldigt hårt nu för tiden, säger Micke Andersson, Milles pappa.
Men vad är det med sporten som gör att det är värt det? Stora mängder träning, långa resor till snö och banor, samt dyr utrustning, till trots?
– Det är roligt, säger Mille.
Både Mille och Nemo tycker om farten, och skulle rekommendera sporten.
– Jag vill gärna få fler att börja köra, säger Nemo.
Målet för de båda skotercross-fantasterna är att ta sig till USA, där sporten är större. Mer pengar satsas på både sporten och förarna.
– De bästa kör där, och jag vill bli bäst, säger Nemo.
– Samma här, säger Mille. #
Skoter
”Snöskotern är en relativt ung uppfinning. Den första moderna snöskotern föddes i och med Bombardier presenterade sin lilla översnömaskin kallad Ski-Doo 1959. Den var en liten och relativt enkel maskin bestod av två skidor för styrning, en liten motor i framänden som täcktes av en kåpa, en dyna som var placerad ovanpå drivmattan. Det är än idag själva grundreceptet för en snöskoter. Redan på 60-talet drog skotertävlingar igång på allvar. Det tävlas i många olika former som skotercross, enduro/långlopp, backe, dragracing, rundbana, hillclimb, watercross, veteran, knatte, och så vidare”
Källa: skotercross.se
Mille Andersson
Ålder: 15 år.
Bor i: Ljusdal.
Familj: Mamma, pappa och två syskon.
Gör: Går i nionde klass på Stenhamreskolan.
Klubb: Ljusdals MK.
Aktuell med: Uttagen till Svemos Future-grupp.
Text: Moa Åhs Foto: Hasse Larsson Actionphoto & Moa Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2020-01
