Huset som blev kvar när Färjestan försvann

Tre sorters kakor och en perkulator hemtrevligt gurglandes i bakgrunden. Vi sitter hemma hos Evert och Eivor Hansson i Enskogen – för att prata om ett hus begravt under vatten.

Evert föddes i Enskogen, och året var 1930. På den tiden fanns det både skola och affär i byn som ligger tre mil utanför Färila på vägen mot Sveg. Men det gick inte att ta sig till Enskogen annat än med färja över Ljusnan.

– Man fick skrika ”Båt!”, var det inte så?, säger Eivor och tittar över på Evert.

– Jo, precis, säger Evert och berättar att stället där färjan korsade älven i folkmun kallades för ”Färjestan”.

Där fanns det två boningshus, varav ett tillhörde familjen Nordlund som skötte färjan, och ett där familjen Jonsson bodde intill. Evert har en bild på husen från slutet av 1940-talet, som han tog från det gamla vakttornet som användes under andra världskriget.

– Det är jag glad att jag gjorde, säger han.

För 1951 började de riva husen för att bygga Laforsens kraftverk. Det jobbades också hårt med att röja skog längs älven, och Evert minns att det eldades väldigt mycket ris.

– Sen dämde de undan för undan upp och byggde kraftverket, säger Evert.

Vi tar varsin bit drömtårta, och kaffet är klart. Eivor börjar berätta om en dag i somras när sonen Jonas Hansson ringde dem.

– Han var så brydd, för han hade sett ett hus. Under vattnet!

Det var en solig dag i augusti, minns Jonas. Han var ute med sin båt för att fiska gädda på Laforssjön strax ovanför kraftverket. Han hade ett ekolod med sig, och helt plötsligt såg han någonting annorlunda som fick honom att stanna till.

– Det var en husgrund och ett helt hus. Jag blev inte så förvånad, för jag kände till att det stått hus där. Men jag blev väldigt glad, säger Jonas.

Senare på kvällen åkte Jonas hem till föräldrarna, och Evert hade plockat fram det fotoalbum som han har framför sig även i dag.

Visste du att ett av husen stod kvar?

– Nej, det visste jag inte förrän Jonas kom och visade bilden, men då kände jag igen det direkt, säger Evert.

– Det var inflyttningsklart, fyller Eivor i och skrattar.

Endast taket saknades, annars var det Jonssons gamla hus som stod där. Frågan är varför det inte revs?

– Jag vet ju att de rev Nordlunds huset, och uthusen som hörde till Jonssons hus. Men varför man inte rev mangårdsbyggnaden, det vet jag verkligen inte, säger Evert.

– Det är det nog ingen som vet. Jag tror det blev en miss jag, säger Eivor.

Jonas berättar också att på bilden med husgrunden ser man en riven skorsten i mitten. Jonas tror att teglet från den förmodligen är det tegel som idag är i skorstenen på huset i En­skogen som hans föräldrar bor i nu. Han minns att hans farfar (Everts far) har berättat att de hämtade tegel när de rev husen vid Färjestan.

Det märks att Evert har starka känslor kring Enskogen och Laforsen. Han hade det bra här som barn på 30-talet, och han har det bra i dag, snart 93 år gammal. Han och Eivor lär inte lämna Enskogen i första taget.

– Det är fint här, och det är ju det som är synd, för man vill ju inte flytta härifrån. #

Text & foto: M Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2023-03