Det val som väljarna vet minst om är regionvalet, som jag konstaterade i en tidigare artikel. Det är utomordentligt olyckligt eftersom det valet avgör makten över ett av de områden som väljarna brukar tycka är viktigast – sjukvården.

SVT och även tidningar som till exempel Svenska dagbladet har förtjänstfullt under våren ägnat våra regioner stort utrymme. Jag rekommenderar er som missat den bevakningen att gå in på respektive mediers hemsidor och ta del av deras slutsatser. För de ansvariga har det inte varit någon uppmuntrande läsning.

Sverige i botten av Östeuropa
Sverige har bara 2,1 vårdplatser per 1000 invånare. Länder som Polen, Litauen, Tjeckien, Ungern och Ryssland har fler. Danmark, Finland och Norge har högre produktivitet. I Norge har 98 procent en ordinarie läkare, i Sverige 35 procent. I Tyskland fick 78 procent av de sökande behandling eller operation inom en månad, i Sverige 23 procent.

60 procent får vård inom tre månader
Bara sex av tio får utlovad vård/behandling inom tre månader.
Det talas allt oftare också om kris i primärvården. En orsak är personalbrist. Sverige har låg andel allmänläkare, bara 14,9 procent mot till exempel Portugals 48,8. Enligt en undersökning bland allmänläkarna som Sveriges television gjort tycker 76 procent av dem att bemanningen är otillräcklig. Samtidigt jobbar bara 44 procent av allmänläkarna heltid. Deras status tycks vara låg. Bara fem procent av de som studerar till läkare vill bli allmänläkare.

Stor brist på specialister
Men också bland specialistyrkena är det i samtliga regioner brist på barnmorskor, specialistsjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och läkare med specialistkompetens.
Ändå visar en OECD-undersökning att när det gäller andelen läkare och sjuksköterskor per tusen invånare ligger Sverige över EU-snittet. Det gäller också hur stor andel av BNP vi satsar på sjukvården.
Men det har inte hjälpt. Den erfarne sjukvårdsutredaren Göran Stiernstedt sa till SVT att ”systemet helt enkelt är väldigt ineffektivt. Pengar försvinner i svarta hål”.

Vad kan du göra?
Vad kan då väljaren göra för att rätta till ett så uppenbart illa skött ansvarsområde?
Det klassiska sättet i en demokrati är ju att väljarna avsätter dem som misslyckas. Det skedde också i 2018 års val. I 13 av de 21 regionerna blev det maktskiften. Väljarna har också varit uppenbart misstrogna mot de etablerade riksdagspartierna.

Lokala partier tar över
Fem lokala partier är nu med och styr regionerna: Vård för pengarna i Sörmland, Bevara akutsjukhusen i Jönköping, Sjukvårdspartiet i Värmland, Dalarnas sjukvårdsparti och Sjukvårdspartiet i Norrbotten.
Det senare är störst av de lokala partierna. Det fick 34,7 procent i valet, men det tycks inte ha löst problemen om man ska utgå från SVT-programmet ”Sverige möter” där det ledande regionrådet mötte en besviken patient och sjuksköterska.

Har politikerna en lösning?
Frågan är kanske om lösningen finns hos andra än regionens politiker. Alltså riksdagsledamöterna. KD vill förstatliga sjukvården. Jimmie Åkesson tycker också att det vore bättre att staten tar över ansvaret. Men partiets sjukvårdspolitiska talesperson är inte alls lika säker.
”Idag har vi inget svar på frågan”, säger Linda Lindberg (SvD 3/5).
I Norge har staten sen cirka 20 år huvudmannaskapet för sjukvården med undantag för primärvården. Det uppges fungera hyggligt. I Finland däremot överväger man enligt SvD:s specialistreporter Fredrik Mellgren att utöka antalet huvudmän från två till tre. Idag styrs sjukvården där av staten och kommunerna.

K-G Bergström, politisk journalist