Pär Engman, frontfigur i hälsingebandet Engmans Kapell, skämtar egentligen, men så tystnar skrattet och han blir lite mer allvarlig. – Fast det tycker jag ändå, vi har bra driv, säger han samtidigt som ett antal pizzakartonger dimper ner på bordet.
I 25 år har Engmans Kapell berikat musiklivet, framförallt i Hälsingland. Hemmalandskapet. Medlemmar har kommit och gått, Engmans har bestått.
– Det är lite som en andra familj, säger Dedde Malmqvist, en av bandets originalmedlemmar, ”gammelsmurfen” som han beskriver sig själv.
– Det är jävligt kul, det är nog det som är hemligheten till dessa 25 år, fyller Görgen ”brudmagneten” Antonsson i.
Det där med ”brudmagneten” är det Peppe Lindholm som drar till med.
– Ja, han är lite som Legolas i Sagan om Ringen. Den där söta killen som skjuter bra, säger han.
Själv är han bandets clown. Det är de övriga bandmedlemmarna helt på det klara med.
– Han är den där som sitter och drar skämt hela vägen från Ånge, när vi andra försöker somna, säger Jocke Blomgren och himlar med ögonen.
– Fast Jocke är ändå clownen på scenen, kontrar Peppe med.
– Men om du hade haft en mick…
– Ja men ni ger mig ju ingen mick!
Det där med en andra familj börjar bli väldigt tydligt… Vi sitter på övervåningen på Bjuråkers bygdegård, där trasmattor, väskor och sängkläder trängs under sommarmånaderna när Brickaloppisen huserar i lokalerna. Det är snart dags för den första spelningen i bandets hälsingeturné. Den turné under vilken de firar bandets kvarts-sekel-jubiléum, och att det är 20 år sedan den första plattan gavs ut: ”Pensionat Liljevahls”.
– Det är lite overkligt, säger Jocke.
– Samtidigt känns det bra att vi har hållit ihop så länge, säger Pär.
Han funderar på hur han skulle beskriva Engmans Kapell för någon som inte känner till dem, men går bet. Hälsingsk folkrock är väl det närmsta de kommer när de slår sina kloka huvuden ihop.
– Men samtidigt har vi ju inga knätofsar direkt, säger Peppe.
– Det finns någonting som är Engmans. Det känner man i sig när man skriver, men vad det är, det vet jag inte riktigt, säger Pär.
– Vi kör på en rak kommunikation utan omvägar, säger Pelle Larsson och fortsätter:
– Det är medryckande och lätt att tycka om.
Att det är medryckande, det kan de se på sin publik när de är ute och spelar. Ett minne som kommer till dem medan de sista pizzabitarna åker ner, är Hudikkalaset 2012.
– Det var första gången vi märkte att vi fått en ny, ung publik – som kunde våra låtar, säger Pär.
– Många kan låttexterna bättre än vad jag och Dedde kan dem, säger Jocke och skrattar – men intygar samtidigt att han inte skojar.
Ett annat roligt minne är från en spelning på Kolmilans dag i Agunnaryd, en bit sydost om Ljungby.
– Det var ingen som kände till oss och efteråt skulle det spela ett band med bodybuilders som var klädda som brandmän. Fullkomligt surrealistiskt, säger Pär och berättar att det var Brandsta City Släckers.
– Det luktade kolmila om kläderna i två veckor efteråt, säger Peppe och fortsätter:
– Kommer ni ihåg när Urban (dåvarande dragspelare i bandet) träffade på en ur Brandsta City Släckers?! Han förstod knappt vad de sa, och när de frågade om vi också skulle sova över sa han, på dellboska: ”Jag tror int’ vi blir kvööör”.
Skratten ljuder.
Spelningen börjar närma sig. Jag går in i logen intill scenen, dit Görgen och Dedde har dragit sig. De vill verkligen trycka på att det är glädjen i bandet som gjort att de hållit ihop så länge, varför de blir kvar.
– För glamouröst är det verkligen inte, säger Görgen och fortsätter:
– Senast nu när vi var i Ånge så var logen ett pannrum. En julgran fanns det där, men inga stolar och ingen toalett. Då är det glädjen i bandet som är räddningen. #
Pär Engman
Sång och gitarr, bandets ”pappa”, och han som alltid kommer sent.
Bor: Järvsö.
Det här visste du inte om Pär: ”Pär kan vara tyst hur länge som helst. En gång hämtade jag honom i Skästra – när vi kom till Delsbo sa han hej” – Peppe.
Dedde Malmqvist
Bas, och bandets ”gammelsmurf”.
Bor: Järvsö.
Det här visste du inte om Dedde: ”Jag är otroligt fascinerad av knopar. Jag tycker otroligt mycket om dem och det känns bra att kunna.”
Görgen Antonsson
Fiol, och bandets ”brudmagnet”.
Bor: Gävle (men kommer från Mörtsjö).
Det här visste du inte om Görgen: ”Att jag är ganska bra på att tälja.”
Pelle Larsson
Keyboard och bandets ”Samwise Gamgee”.
Bor: Söderhamn.
Det här visste du inte om Pelle: ”Jag är frivillig sjöräddare i Sjöräddningssällskapet på stationen i Söderhamn.”
Peppe Lindholm
Trummor och bandets clown.
Bor: Järvsö.
Det här visste du inte om Peppe: ”Jag är jättebra på frågesport – om jag får göra frågesporten själv.”
Jocke Blomgren
Gitarr, och bandets andra clown.
Bor: Uppsala (men kommer från Ljusdal).
Detta visste du inte om Jocke: ”Jag älskar att titta på tecknad film.”
Text & Foto: Moa Åhs
Den här artikeln publicerades i #Hälsingland Norra 2020-02
